Det sista stoppet innan Europa. Indien.
Det känns nästan overkligt på något vis: redan? Har det gått så fort? Har 8 månader bara flugit förbi? Hur mycket har vi missat? Hann vi med allt vi ville göra?
Ja, ja, ja, antagligen otroligt mycket, ja.
Det ska bli skönt att komma hem till Europa, till Sverige. Livet är annorlunda här nere i Asien, minst sagt.
I alla fall... På flyget mot Indien, ifrån Maldiverna, fick vi vara med om en ganska oväntad nedstigning. Biljetten sade "Chennai", men tydligen skulle vi mellanlanda i Tanandrum först, Indiens sydligaste flygplats, för att sedan lyfta igen och flyga mot Chennai.
På Chennai's flygplats väntade vi i några timmar för att lyfta mot slutdestinationen, Goa.
Sandra hade beställt en taxi ifrån hotellet vi skulle bo på, som också stod och väntade med en liten lapp precis utanför flygplatsen. Det var väldigt skönt att slippa deala till sig en taxi sådär på kvällen.
Allt flöt på relativt smidigt, även om bilresan tog ungefär dubbelt så lång tid som vi förväntade oss.
När vi kom fram till Agonda, som ligger i södra Goa, skulle vi leta rätt på vår "beach hut" som vi hade bokat 2 nätter i.
Taxichauffören försökte leda in oss till en kolsvart liten gång/palmgränd där "receptionen" skulle ligga.
Det var ingen där. Vi tvekade och vände om. Taxichaffisen sade att ägaren satt på en krog lite längre ned på gatan, vi gick dit och hittade rätt.
Han tog en nyckel och visade oss till vår lilla hydda som var byggt med några kvistar och hade masonitväggar.
Det såg inte riktigt ut som på bilderna på Booking.com, men... Välkommen till Indien antar jag.
Det var ganska skönt att bara få komma till en säng efter en lång dag av flygningar. Av någon anledning känner man sig alltid ganska ofräsch efter en dag med flygresor.
Vi tog en dusch, vek upp insektsnätet och lade oss i sängen för att sova. Snark.
Morgonen därpå vaknade jag, sträckte mig efter mobilen som låg utanför myggnätet. Jag skulle se om internet fungerade, men istället såg jag något stort krypande mot mig i ögonvrån.
Det var en kackerlacka, stor som en schäfer ungefär, som vid första anblick såg ut att vara utanpå insektsnätet, men faktum var att den befann sig på insidan. Både jag och Sandra vaknade i skräck.
Under de kommande dagarna fick Sandra döda 7 st kackerlackor till.
Hela Goa är i lågsäsong just nu, och det märktes även av i Agonda. Den milslånga stranden var näst intill helt tom. Man kunde se någon enstaka viting gå en morgonpromenad akompanjerad med en strandhund, annars var det mest indierna som vaktade sköldpaddsäggen som befolkade stranden.
Lugnt och harmoniskt är bara förnamnet.
Ända sedan vi besökte Penang i Malaysia så hade vi längtat efter lite riktig indisk mat, mer specifikt Tandoori-kyckling och Aloo Gobi, så självklart var det våran första middag.
Vi gick till ett ställe som hette Fatimas Corner för att beställa denna underbara rätt och nog var det underbart. Äntligen lite riktig Tandoori!!
Efter våra två bokade nätter i Agonda kände vi att det var lite väl öde. Även om en tom strand kan vara skönt så är det roligt med lite liv och rörelse.
Vi bokade en taxi upp till norra Goa, där den ökända Baga beach ligger belägen.
Efter 3 timmar i en bil så var vi framme.
Vi möttes av ett hav av Indier på stranden. "Vad fan?" tänkte vi. "Var är alla vitingar?"
Ja, inte på Baga Beach i alla fall.
Vi hade hamnat mitt i indiernas egna semesterparadis. Då alkohol anses vara något dåligt i stora delar av Indien så åker indierna själva till Goa och Baga Beach för att uppleva alkoholens berusningseffekter för första gången.
Efter att ett indiskt grabbgäng på 8 har delat på 2 öl så ligger alla och rullar sig i sanden och vid vattenkanten. Råkar man som europé passera dem när de rullar i sanden, så vill de mer än gärna både hålla hand och ta en selfie tillsammans, med sin egna mobil, för att visa sina vänner där hemma.
Efter en stunds vandrande på stranden som hade nått samma temperatur som 1000 solar, så hittade vi ett hotell som låg ett stenkast ifrån. Vi bokade 4 nätter och hoppades på det bästa.
Den enda nackdelen med hotellet var att det inte fanns något internet, därför bestämde vi oss för att förflytta oss ungefär 10 steg till hotellet bredvid.
Det finns en hel uppsjö av krogar och restauranger längs strandkanten, där brukar de flesta samla sig framåt kl 18 – 19 för att se när solen, ofta helröd, går ner rakt i havet.
Baga känns som en bra avslutning på Asien.
